...min vän Ninnie dog. Det känns på ett vis längesen men samtidigt inte... Jag lärde känna Ninnie hösten 1994 när vi båda var med och öppnade gruppbostaden jag fortfarande jobbar på. Jag minns så väl när vi satt på Ikeas restaurang andra dagen(när vi var och handlade möbler till gruppboendet) och vi kom på att Ninnie träffat mig som barn, min mamma och Ninnie jobbade ihop under 80-talet, nu blev hon och jag arbetskamrater istället:-) Ninnie blev lite av min extramamma. Hon hade alltid tid att lyssna och hon gjorde det gärna, hon tyckte det var så roligt och intressant att få ta del av det som hände, hon förstod så bra. Det fanns ingenting jag inte kunde prata med henne om och jag är så glad och tacksam över att jag fick vara hennes vän... Sommaren -04 fick Ninnie lungcancer... Det var så fruktansvärt och orättvist! Mitt i allt hemskt så är jag ändå så tacksam att jag fick vara nära min vän hela vägen tills hon lämnade oss... Hon kommer alltid finnas inom mig. Jag kan komma på mig själv att tänka... "Åh! Det här hade jag velat berätta för Ninnie" jag tror nog att hon är med och vet ändå på något vis ... Det känns tryggt att hon tar hand om våra hundar Alexander, Lovis och min häst Lilleman i himmelen... Vi ses vännen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar